Som så många andra sjöar och våtmarker i Sveriges jordbruksbygder har Ejgdetjärnet sänkts och avvattnats i omgångar under 1800- och 1900-talen. Ejgdetjärnet har dikats ut vid minst två tillfällen, under 1860-talet och 1898.
Regleringen av Ejgdetjärnet fastställdes i beslut 1898 (Reglering af Ejgdetjernet med till- och aflopp, 1898). Dikningsföretaget från 1898 omfattar sträckan från mynningen och upp till ca 1100 m uppströms väg 163. Därefter har rensningar utförts vid minst tre tillfällen, på 1930-talet, 1955 och senast i början av 1980-talet.
Området där Ejdetjärnet var beläget har under 100 års tid efter dikningen drastiskt ändrat karaktär. Vattenspegeln är borta och markerna användes till stor del för åkerbruk och betesdrift fram till slutet av 1990-talet. I de övre delarna har en fuktig klibbalskog tagit över landskapet allt mer. I de nedre delarna dominerar bälten med vass i de fuktigare partierna.
Då betesdjuren ej längre betar i området och åkerbruk ej sker, har en successiv igenväxning skett av de öppna gräsmarkerna. I områdets övre del finns idag en fuktlövskog.
Ejgdetjärnsområdets nedre delar domineras av vassvegetation.
I den övre delen har stora delar av de tidigare åker- och betesmarkerna växt igen och domineras idag fuktig klibbalskog med inslag av glasbjörk, sälg, gran, en, ek, ask, tall, asp, rönn och olika videarter (Salix sp.).
***
Text: Ingvar Olofsson kommunbiolog, Tanums kommun.
Läs hela texten på Tanums hemsida här.
Karta från 1843 (klicka på bilden för att se stor)
Gå vidare
